- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
374

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för mycket behaga er, I unga damer, och att I alldeles
för mycket behagen mig. Båda delarne, att nämnligen
jag finner behag i er och önskar behaga er, bekänner
jag ganska öppet och frågar dem, om de väl häröfver
kunna förundra sig, när man (för att icke tala om,
att jag kännt de ömma kyssar, ljufliga omfamningar och
berusande kärleksfröjder, dem I, huldaste damer, ofta
skänken,) endast betänker, att jag sett och beständigt ser
era höfviska seder, er tjusande skönhet, ert prydliga
behag och dertill eder sannt qvinliga ärbarhet; och då en
menniska, som uppfödts, uppfostrats och uppvuxit på ett
vildt och ödsligt berg, inom en liten hyddas område,
utan annat sällskap än sin far, så snart han fick se er,
åstundade blott er, begärde blott er, fäste sin önskan
blott vid er. Kunna de väl tadla, håna, förtala mig, om
jag, hvars kropp himlen helt och hållet skapade till att
älska er, och hvars själ jag sjelf ända från min barndom
hängaf åt er, när jag känner kraften af era ögons ljus,
behaget i era håningsljufva ord och den låga, era ömma
suckar upptändt, — om jag finner behag i er och bemödar
mig att behaga er; i synnerhet om de betrakta, att I
framför allt annat behagat en eremit, en yngling utan
förstånd, ja, snart sagdt, ett vildt djur? I sanning, blott
den, som icke älskar er och icke åstundar att älskas af
er, emedan han hvarken erfar den naturliga
tillgifvenhetens nöjen eller känner dess kraft, blott den tadlar
mig så; men derom bekymrar jag mig föga.

De, som tala om min ålder, tyckes icke rätt känna,
att, fast purjolökens hufvud är hvitt, är likväl stjelken
grön; och dem vill jag, för att lemna skämtet åsido,
svara, att jag aldrig skall anse för en skam för mig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free