- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
381

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon underrättade honom om, hvad han hade att göra
för att följande dagen träffa henne, och lade detta i ett
ihåligt rör, hvilket hon gaf åt Guiscardo, i det hon
skämtande sade: "Gör häraf i afton ett blåsrör åt
din piga, hvarmed hon kan tända upp eld." Guiscardo
mottog det; och, då han gissade, att hon ej utan afsigt
gifvit honom det med sådana ord, gick han derifrån,
begaf sig med röret hem till sig, och, sedan han betraktat
det och funnit det klufvet, öppnade han det. När han
nu hittat brefvet från henne deri, läst detta och väl
förstått, hvad han borde göra, var han den lyckligaste
menniska i verlden och började göra allt i ordning för
att kunna komma till henne på det sätt, hon visat
honom.

Nära intill furstens palats var en i berget urholkad
grotta, gjord lång tid tillförene, dit ett med
menniskokraft i berget hugget lufthål insläppte någon dager.
Denna öppning hade dock, emedan hålan var alldeles
öfvergifven, tilltäpts upptill genom der uppvuxna
törnbuskar och ogräs. Till grottan kunde man komma
genom en hemlig trappa, som gick från ett i palatsets
jordvåning beläget och af damen bebodt gemak, fastän
ingången var tillstängd med en stark dörr. Så alldeles
hade denna trappa fallit ur åtanke, emedan den ej sedan
långliga tider begagnats, att nästan ingen erinrade sig,
att den fanns der; men kärleken, för hvars ögon intet
är så förborgadt, att det ej blir uppenbart, hade återfört
den i den förälskade damens minne. På det nu ingen
måtte kunna varsna något, hade hon i många dagar haft
besvär, innan hon ensam med några verktyg lyckats öppna
dörren. Sedan detta skett, hade hon allena stigit ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free