- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
434

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men, då hon såg hans bestämda önskan, mottog hon
honom i sin trädgård, på det han icke måtte fatta
misstankar om något annat. Der plockade de många hvita och
röda rosor, emedan det var den årstiden, och derpå gingo
de tillsammans att sätta sig vid foten af en skön och
klar springbrunn, som fanns i trädgården. Efter det de
der länge dröjt under de lifligaste ömhetsbevis, frågade
Gabriotto henne, af hvad skäl hon föregående dagen
vägrat honom att komma. Flickan nämnde då om
drömmen, hon haft natten förut, och den sorgsna aning, den
hos henne uppväckt, samt berättade den för honom. När
Gabriotto hörde detta, skrattade han deråt och sade, att
det vore en stor dårskap att sätta någon tro till
drömmar, emedan de uppkomma af öfverflöd eller brist på
mat, och man alla dagar ser, att de äro utan betydelse.
Derpå sade han: "Om jag velat gifva akt på drömmar,
skulle jag nog icke ha kommit hit, icke så mycket för
din dröms skull, som för en, hvilken äfven jag haft
förliden natt. Jag tyckte nämnligen, att jag var på jagt i
en skön och angenäm skog och fångat ett så vackert och
älskligt rå, att man aldrig sett dess like. Hon var
hvitare än snö och blef inom kort så förtrolig med mig, att
hon icke skildes från mig. Likväl syntes mig, att jag
hade henne så kär, att jag, på det hon icke skulle lemna
mig, lagt ett guldhalsband om hennes hals och förde
henne vid handen med en gyllene kedja. Sedan tyckte
jag, att, när rået en gång hvilade sig och hade hufvudet
i mitt sköte, en kolsvart vindhund med ett hungrigt och
förskräckligt utseende framkom, jag vet icke hvarifrån,
och gick mot mig. Det förekom mig, som jag icke gjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free