- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
439

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Podestàn fick veta detta och insåg deraf, att hon vore
skyldig blott till ett ringa fel, men försökte likväl gifva sig
utseende af att skänka henne, hvad han icke kunde sälja
åt henne, och lofvade gifva henne friheten, om hon
ville samtycka till hans önskningar. Då dessa ord icke
hulpo, ville han mot all anständighet bruka våld; men
Andreuola, som, upptänd af harm, fick nya krafter,
försvarade sig manligt och afvisade honom med skymfliga
och stolta uttryck.

Men, när det blef ljusan dag, och dessa händelser
berättades för herr Negro, begaf han sig, djupt bedröfvad,
jemnte många af sina vänner till stadshuset; och, sedan
han der af podestàn gjort sig underrättad om
alltsammans, begärde han sorgsen, att hans dotter måtte honom
återgifvas. Podestàn, som ansåg bättre att sjelf anklaga
sig för det våld, han velat tillfoga henne, än att af henne
anklagas, berömde först den unga flickan och hennes
ståndaktighet och omtalade sedan, för att bevisa detta,
hvad han förehaft. När han såg henne vara så orubblig,
fortfor han, hade han fattat den högsta, kärlek till henne
och ville gerna, så vida han, som var hennes fader, och
hon sjelf samtyckte dertill, taga henne till sin husfru,
oaktadt hon förut haft en man af ringa stånd. Medan
de så samtalade, trädde Andreuola inför sin fader,
kastade sig gråtande ned för honom och sade: "Min fader,
jag tror icke det vara nödigt, att jag berättar er
historien om min djerfhet och min otycka; ty jag är viss om
att ni redan hört och känner den. Jag ber er derföre
på det ödmjukaste om förlåtelse för mitt fel, att jag utan
er vetskap tagit till man den, som mest behagade mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free