- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
452

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man var insomnad, då han gick till den sida af sängen,
der han sett att Salvestra lagt sig, lade sin hand på
hennes barm och sade sakta: "Ack, mitt ljufva hjerta,
sofver du redan?" Den unga qvinnan, som icke sof,
var nära att uppgifva ett rop; men ynglingen sade
hastigt: "För Guds skull ropa icke! Jag är din
Girolamo." Då hon hörde detta, sade hon helt darrande :
"Ack, för Guds skull, Girolamo, gå din väg! Den tid är
nu förbi, då vi såsom barn fingo vara förälskade i
hvarandra. Såsom du ser, är jag nu gift, och det anstår
mig således icke väl att akta på någon annan än min
make. Jag ber dig derföre vid den ende Guden, att du
begifver dig bort; ty, om min man märkte dig, skulle,
äfven antaget att intet värre blefve följden, åtminstone
jag aldrig mera kunna lefva i frid och ro med honom,
då jag nu i stället är honom kär och med honom
tillbringar ett lugnt och sorgfritt lif." Ynglingen
bedrövades djupt vid dessa ord och påminte henne om den
förflutna tiden och sin af frånvaron icke minskade kärlek,
men förmådde, oaktadt han använde både många böner
och stora löften, icke erhålla något af henne. Då bad
han henne slutligen, blott längtande efter döden, att hon
till lön för hans stora kärlek åtminstone måtte tillåta
honom att lägga sig ned bredvid henne en så lång stund,
att han kunde åter blifva varm, emedan han under
väntan på henne alldeles isats af köld. Derhos lofvade han
henne att hvarken säga ett ord eller vidröra henne samt
att åter begifva sig bort, när han en liten stund fått
värma sig. Salvestra, som kände något medlidande med
honom, medgaf honom det under de nämnda villkoren.
Ynglingen lade sig således vid hennes sida utan att röra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free