Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boccaccios samtida häraf på skämt kallat hans arbete
en riktig ärkekopplare för att dermed antyda, att,
liksom boken om Lancelot och Galealt gaf Paolo
mod att ehuru darrande kyssa Francesca, så kunde
måhända Decameron locka andra älskande till
bekännelse af sin kärlek. Detta infall har sedan af
någon bland de första af bokens afskrifvare blifvit
antecknadt och sålunda öfvergått i alla kända
handskrifter och upplagor.
Witte börjar sin öfversättning med ett "(förmodadt)
tillegningsbref af Decamerons tre första dagar till
Francesco di Messer Alessandro de’ Bardi, florentinsk
köpman i Gaeta," hvilket ej tillhör arbetet, men likväl
för fullständighetens skull här meddelas efter hans
öfversättning, då originalet ej igenfunnits:
Enär de menskliga krafterna, om de icke då och
då vederqvicktes genom någon förfriskning, icke skulle
förmå uthärda en ihållande verksamhet, hvilken äfven
vi fattige rätt ofta, och mer än vi önska, måste
åtaga oss, utan i stället skulle duka under för
densamma, så icke blott tillstädja de vise, utan till och
med råda till, att vi, när vi blifvit uttröttade och
förtagna af arbete, böra stundom afbryta detta genom
anständig ro. Derföre aktade sjelfve Sokrates, som
dock i sin lifstid var en så allvarlig och framför
andra begåfvad forskare i både guddomliga och
menskliga ting, det icke för opassande att unna sin själ
en vederqvickelse från betraktelserna öfver naturens
djupaste hemligheter och rida omkring i huset på
käpphäst med sina små barn, liksom de gjorde; ty,
huru barnsligt än detta tidsfördrif var, gaf det likväl
den uttröttade anden en välkommen hvila. Äfven
Cornelius Scipio och Laelius, två den romerska ärans
lysande stjernor, af hvilka den ene fullkomligt, den
andre till en del hade förtjensten af att genom
klokhet och kraft störta Carthagos öfvermod, äfven de
blygdes icke, om man såg dem vid stranden af Gaeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
