Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtida historieskrifvare såsom kända rolighetsmakare.
Berättelsen finnes öfversatt i Schimpf und Ernst fol. 9.
S. 98. Podestà (magthafvande) benämndes under en del
af medeltiden de högste styresmännen öfver flera af
de små italienska stadssamhällena. De inkallades ofta
från andra städer till undvikande af partiskhet vid
rättvisans skipande (jfr III dag. 5 ber.) och innehade
sin magt under en viss bestämd tid. Utsträckningen
af deras myndighet omvexlade betydligt efter olika
tider och ställen.
S. s. lät domaren binda honom vid repet etc. Ett
slags tortyr (vippa, hänga i vippgalge), som tillgick
så, att under deliqventens armar fastbands ett rep,
vid hvilket han medelst en särskild inrättning
uppdrogs i luften till en viss höjd och derifrån plötsligt
åter nedsläpptes.
S. 101. Andra Berättelsen. Manni tror, att
huvudpersonens namn bör läsas d’Este, och att han
tillhört en gren af denna ryktbara slägt, till hvilken
äfven den i berättelsen omnämnde markgrefve Azzo
af Ferrara räknas. — Berättelsen har lemnat ämne
för Historia von dem beraubten Kauffman Rinaldo af
Hans Sachs, L’oraison de St. Julien, en af
Lafontaine’s contes (efterbildad i Bönen till helgonet Saint
Julien eller Renaud d’Asts äfventyr, af J. M.
Stjernstolpe. Sthm, 1821.) och för Le talisman, comedie
af Lamotte.
S. s. den helige Juliani fader vår. Detta helgon var
från början riddare, och en hjort spådde honom, att
han skulle döda både sin fader och moder, hvilken
förutsägelse också inträffade. Att försona sin
öfverilning grundlade han sedan ett präktigt härberge till
resandes förplägande, hvilka uppmanades att till
tacksamhet härför bedja för hans föräldrars själar. (Jfr
Gesta Romanorum, 18 cap. och Legenda aurea af
Jacobus de Voragine, 32 ber.). Häraf fick han sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
