- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
8

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

isspegel, tänder ett ögonblick eld i fyrtornets lanternin,
kastas uppåt och försvinner i den isblå oändligheten.
Men andra solstrålar bryta fram och famna den sovande
världen ute vid havet. En aning av värme sprider sig
i luften. De röda stugväggarna börja glöda. En dörr
knarrar.

Albert Sjöberg trädde ut ur lotsstugan. Han
stannade på förstukvisten och såg mot fyrmästarns. De
voro inte uppe ännu. Nej nej; det var just ingenting
att fjäska med den bär tiden. Sjön malde icke längre
klapperstenarna. Vågorna brusade icke mer.
Horisontlinjen ut mot havet stod alltid stilla. Det var annat än
under höststormarna, när linjen därborta kunde kröka
sig som i plågor veckorna i ända. Nu fick man vara
i fred. Albert nickade upp mot fyrtornet: »Eller hur,
du ? Och sova ?»

Fyrtornet såg fullständigt oberört ut.

Albert skrattade till. »Nå, så värst språksam har du
aldrig varit, järnklump», sade han.

Han stod en lång stund och såg på det. Nattfrosten
hade nysockrat det från ovan till ned. På sina ställen
sågo järnkramporna ut som om det växt ut vitt
skäggstubb på dem sedan dagen förut.

Albert skakade till och spände igen tampen i
skinntröjan bättre. Bistert kallt var det. Men vädret lovade
bättring. Den stora molnbanken, som fyrmästarn spått,
att den skulle ge snö, hade åtrat sig under natten och
såg ut som om den ville krypa ned bak horisonten igen.
Det blev bestämt vackert.

Albert gick upp till fyrtornet och tittade, inåt land.
Det var en fin sikt. Han såg ända bort till Stora Möjan
och Grålöga. Vitskären tyckte han sig kunna räkna
stugorna på, och Rödlöga Storskär avtecknade sig så
skarpt att han trodde sig se kumlet uppe på toppen med
blotta ögat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free