Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert blev helt ängslig. Det måtte väl icke ha hänt
något? Hade de spjällat kakelugnen för tidigt?
Han bultade hårt på dörren. Det dröjde inte mer än
några sekunder så hörde han Georgs röst innanför:
»Vem är det?»
»Det är jag. Far!» tilläde han ännu högre för att
undanrödja alla tvivelsmål.
Dörren öppnades, och Albert trädde in. En ljuv
värme slog emot honom. Georg fick brått in i köket
för att tända fotogenlampan, som han sedan kom ut
med i förstugan, där fadern höll på att plocka av sig
påse, skinnluva och tröja.
»Sover de?» viskade Albert.
»Elvira sover», svarade pojken.
Albert drog pojken till sig, tog lampan från honom
och kysste honom. »Gå nu och lägg dig, barn, annars
förkyler du dig», viskade Albert.
Han förstärkte uppmaningen genom att smälla
pojken helt vänligt i stjärten. Georg försvann hastigt in i
kammaren.
Albert steg in i köket och satte lampan på bordet.
Det kändes något till rart att komma in. Det gällde
bara att gå tyst så inte Anna och Elvira vaknade. Tänk,
sådana sjusovare, som inte hört ens, att han bultat!
Annat var det med Georg, men han hade naturligtvis
suttit uppe och läst som vanligt, sedan de andra lagt
sig. Ögonen sågo röda ut på pojken.
Jag tar av mig i strumplästen härute, sade Albert
sig. Och sen smyger jag mig in till dem och tar dem
på sängen. Han kände sig riktigt glad och uppsluppet
pojkig trots tröttheten i benen.
Han hade det rätt besvärligt att få av stövlarna.
Fotterna hade svullnat av skridskoåkningen, och ena
vristen kändes rackarns så öm. Han fick av strumpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
