- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
20

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon inne i huvudstaden. Och Anna har inte hälvten av
Bedas motståndskraft. Hon är svag för karlarna. Det
är bäst att skiljas ordentligt, så vi få slut på det. Det
här är meningslöst. Här kommer jag hem om kvällen
efter att ha varit borta nära tio månader i sträck från
henne och så just den kvällen är hon borta. Vem vet
hur många kvällar hon varit hemma under den tiden?
Jag kunde ha frågat Georg. Varför gjorde jag det
inte? Inte kan man draga in barn i sådana
förhållanden. Tids nog få de veta det. Jag kunde lika gärna
stannat kvar på Högarna. Där var lugnt och gott,
sedan havet frusit till och fyrarna släckts. Ens dumma,
dumma hjärta, som driver en till det man aldrig skall
göra. Jag visste det förut. Vem var det, som talade
om, att Anna hade något förhållande med patron för
längesedan? Och vad sade mor? Mor hade rätt. Mor
kände människorna. Hon varnade mig för att gifta
mig med Anna. Jag skulle lydit henne den gången för
femton år sedan. Man inser alltid för sent hur dumt
man betett sig. En skall inte ge sig in i krångliga
farvatten utan att loda. Jag har gått på grund ohjälpligt.
Där sitter du allt fast.

De sista orden sade Albert så högt för sig själv att
han spratt upp ur sina tankar.

Han hade ju barnen. Var det inte tillräckligt att leva
för?

Jag går och lägger mig. Jag är trött, dödstrött. Det
värker i ryggen. Jag är inte någon ungdom längre.
Nära fyrtio år. Jag har rätt att vara trött, sova efter
en sådan färd.

Han tog lampan och gick in i kammaren. Barnen
hade redan somnat, åtminstone Elvira, ty hon låg på
rygg med slutna ögon och såg överlycklig ut i sömnen
över att få hålla dunpåsen i famn. Georg hade vänt
ryggen till så fadern visste inte, om han sov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free