- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
21

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert stod en stund och tittade på Elvira. Ju längre
han såg på henne, desto mindre tyckte han om
uttrycket i hennes ansikte. Det var inte bara lycka där, där
fanns också något av detsamma som Anna kunde ha i
sitt ibland, något av vällust. Kanske flickan blev
likadan som modern? Kyssa henne måste han likväl. Hon
var hans eget barn.

Albert kände sig för trött att grubbla längre över
framtiden. Han klädde av sig, men innan han kröp
ned i den stora sängen, måste han in i köket igen och
slänga ut fåglarna i den kalla förstugan för att de inte
skulle ligga och ruttna i värmen.

Han somnade nästan genast så fort han kom i säng
och sov tungt. En enda gång på natten vaknade han
vid att höra stora pendylen slå inne i salen bredvid.
Han räknade till fyra. Anna hade inte kommit hem
ännu. Albert suckade till men somnade igen.

Vid första gryningen vaknade han efter gammal vana
och steg upp för att koka kaffe. Anna hade
naturligtvis blivit övertalad att ligga kvar på Lervik. Hon var
nog inte heller så livad för att ta sig hem ensam över
isen om natten. Hon trodde alltid, att hon skulle
drunkna på ett eller annat vis. På den här isen, där
man kan köra med kanoner, tänkte Albert, när han
smög sig ut i köket på strumpfötterna för att inte väcka
barnen.

Det fanns nätt och jämnt så mycket ved inne att det
räckte till att få kaffepannan i kok. Albert måste ut i
vedboden och hugga mera. Men sedan brassade han på
ordentligt i köket. Natten hade säkert varit hemskt kall.
Så där bortåt tjugu grader minst. Undra på att Anna
inte velat hem, när hon kunde få ligga kvar hos —.

Jag ger tusan i var hon ligger. Vi skall skiljas,
muttrade Albert, där han satt och kolkade kaffe i sig vid
fönstret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free