Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För hettan inne i köket började isblommorna att
smälta. Albert hjälpte till att få glaset klart genom
att stryka med rockärmen. Det slog honom med en
gång, att inte innanfönstren voro isatta. Inte
underligt, att kylan slog in. Visst var Anna förfärligt
opraktisk, men nog kunde hon ändå satt i innanfönstren. Och
knappt en matbit i huset. Allt i förfall. Hon
intresserade sig inte för hemmet. Vi skall skiljas.
Denna återkommande slutsats gav en viss
trygghetskänsla åt Albert. Han överraskade sig själv med att
sitta och smånynna vid fönstret. Solen stod i
beredskap att gå upp över Solö mitt emot på andra sidan
sundet, och snön låg vit och fin överallt. Man visste
inte var landet slutade och isen tog vid. Rart var det
också att se något annat än det evinnerliga fyrtornet
och fyrfolkets små stugor, som hukade sig ned mellan
klipporna därute på Högarna rädda för att blåsa bort.
På Solö funnos ordentliga hus i flera våningar. Tänk
bara på tullarnas stora röda byggnad, vad den tog sig
ut. Och där uppåt Lervikshållet såg riktigt ståtligt ut
med nya ångbåtsbryggan och stora hotellet. Just
därborta åkte en släde ut på sjön, en släde med två hästar.
Hästar, som han inte sett på tio månader. Ute på
Högarna fanns det bara en ko, som kallades kon, och en
katt, som kallades katten. Så fattig var den fyrfota
djurvärlden. Och här kom det två hästar på en gång.
Vem kunde det vara, som skulle köra utåt så tidigt på
morgonen ?
Albert kunde ännu inte urskilja figurerna i släden.
Den for först fram efter land, där skuggan av skogen
föll, men när den svängde utåt Tallholmen och kom
frafn i solljuset såg Albert tre personer i släden
förutom kusken och hundsvotten. Herrskapsfolk! Med
slädnät. Jag tror min själ det är Gustaf Brinkman på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
