- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
26

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tog den inte åt sig, men Anna skrattade och kysste på
fingret tillbaka.

»Kom och hälsa på ute på Grönö», ropade Brinkman,
när släden brakade iväg nedför backen mot sjön.

»Han är galen», sade Anna och skakade till av kyla.

Albert sköt henne utan ett ord in genom dörren.
När Anna fått av sig ytterkläderna, ville hon kasta sig
om halsen på Albert. Han höll henne tillbaka.

»Är du svartsjuk nu igen?» frågade hon och strök
med händerna ned den svarta klänningen över höfterna.
De troskyldiga, blå ögonen sågo forskande och nästan
en smula förolämpade på honom.

»Tror du mig inte, kan du fråga Erik, din egen bror.
Han var med på supén. Husan hos patron hade fått
förfall och så skickade Allida, köksan, bud över till
mig i går förmiddag och frågade, om jag ville hjälpa
dem med serveringen. Pastorn var med, så den kan
du också fråga, om du inte tror på Erik och mig.»

»Varför skulle jag inte tro dig?»

»Därför det gör du aldrig. Det ser jag på dig. Jag
har legat hos Allida i natt, det vill jag bara säga dig.
Så mycket du vet det.»

Annas ton lät onödigt sårad. Den skvallrade om ont
samvete, om vilja att genast slå ihjäl alla uppstigande
tvivel hos Albert.

»Du borde inte ta i så häftigt. Barnen kan höra dig.»
Han visade mot kammaren.

»Om jag begrep, varför du kommer mitt i natten och
försöker överraska en», sade hon en smula lugnare. Hon
ställde sig framför den lilla köksspegeln ovan skänken
och burrade upp det gula håret. Hon tyckte själv, att
hon såg hemskt utvakad ut, när köldrosorna började
försvinna från kinderna.

»Jag längtade efter barnen.»

»Varför kom du inte hem förr då? Vesterberg, lot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free