- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
28

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon slöt ögonen och log. Men när han blev för
närgången vaknade hon till fullt medvetande och ville inte
låta honom triumfera för tidigt. Åhnej, något skulle
han ändå straffas för att han vågat tro något fult om
henne.

Hon slingrade sig ur hans omfamning.

»Jag går och lägger mig. Jag måste sova en stund.
Är så förfärligt trött. Välkommen efter!» Hon neg
för honom och gick.

Albert stod där ensam och såg helt handfallen ut. Nu
hade hon lurat, överrumplat honom igen. Han skulle
ju skiljas från henne, och så lockade hon honom till
att kyssas och galnas alldeles som förr. Varför skulle
hon sova, när hon legat hos Allida, patrons köksa?

Hon har naturligtvis inte sovit alls. Hon har härjat
hela natten med herrarna borta på Lervik. Hon
formligen stank av tobak. Sprit luktade hon också. Det
var bara frågan om vem av herrarna, som fått hennes
gunst.

Albert skakade till av olust. Han måste ut i vedboden
och hugga ved för att få någon sysselsättning. Han
hyste ingen längtan till kammaren. Var det meningen,
skulle hon allt få vänta. Och barnen voro troligen
vakna. Kanske de hört alltsammans? Nå, förr eller
senare måste Anna och han få fullt klart mellan sig.

När han stod ute i vedboden, varseblev han genom
dörren, som han öppnat för att kunna se att hugga, hur
Brinkmans släde kom susande från Solö ned på isen
igen. Nu var det bara två personer. Klockarn hade
blivit avlastad.

Hästarna travade undan friskt utåt havet.
Bjällrorna skallrade muntert, och seltyget lyste. Rak i
ryggen stod Johan på hundsvotten och körde. Gustaf
Brinkman, galningen och kvinnojägaren, for ut till sitt
Grönö, som var intecknat upp till takåsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free