Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så fina och putsade att man kunde slicka dem om man
nödvändigt ville. Aldrig såg man kopparkärlen så
glänsande, aldrig förstutrappans granris så morgonfriskt
och aldrig båtarna så fina som hos lotsarna. Hos många
av dem funnos kosteliga ting, grunkor av allehanda
slag, som de haft med sig utifrån som minne av
världs-omseglingen. Ofta kunde man hos dem hitta gammalt,
mörknat silver från århundraden tillbaka. Den
sirliga kaffekannan hade farfars far haft, och den stora
soppsleven hade mormors mor fått med sig i
bröllopsgåva, när hon gifte sig med långlotsen.
Hos lotsarna fanns det tradition. Släktled efter
släktled ägnade de sig åt att lotsa fartygen till rätta. När
farfar myllades ned under någon av de små, gröna
kullarna med buxbomshäcken omkring på Solö kyrkogård,
var det ungefär lagom tid för sonsonen att träda in som
lotsläring. Så ärvde de generation efter generation på
Tallholmen befattningar, hedersbegrepp, lugn och mod.
Många av dem blevo under årens lopp borta på sjön,
långt innan de voro mogna för döden. Det tog man
med filosofisk ro. Havet skulle också ha sin del av
allt dött eller levande, som färdades på det. Ibland
seglade lotsarna bort sig, när de skulle ut i sina små,
öppna båtar, medan alla andra gingo in. Man törnade
på ett skär eller fick en by över sig i tjockan, och så
var det gjort och en befattning blev ledig i lotsverket.
Ibland behövdes det bara, att en lejdare sprang, när
man skulle borda fartyget. Gamla, ruttna don ombord
på främmande fartyg, och man störtade baklänges i
sjön och gick till botten genast med storstövlar,
oljerock och tunga vinterkläder.
Lotsarnas guld på rockärmarna blevo på detta vis
ofta dyrt betalt. Det visste befolkningen, och det gav
anseende åt lotsverket. Uppgiften att lotsa folk och
fartyg rätt tycktes också sätta sin prägel på lotsarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
