Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått. Kanske var det för att Albert gjort det så gott
för henne och för att hon blev delaktig av den vänskap
och beundran man ägnade Albert. Nattgroggarna hos
lotsålderman blevo täta och långa. Hos patron Åberg
hade de flera gånger varit bjudna tillsammans med
honoratiores på Solö, pastorns och klockarns och
doktorns och tullförvaltarns och länsman och
häradsskri-/arn och några godsägare, bland andra Gustaf
Brinkman. Då var det icke längre tal om att Anna skulle
servera. Hon satt själv som gäst vid patrons bord.
De hade även varit bjudna hos Erik, Alberts bror,
som hann med att sköta sin halta hustru, sin
handelsbods alla hemligheter och kyrkvärdskapet på Solö och
ändå fick tid över att bestrida mindre ficklån till
behövande fiskare och bönder mot en ej alltför blygsam
ränta samt upprätthålla en intim och ömtålig
förbindelse med alla frireligiösa på Solö för att efter vad
det viskades man och man emellan därigenom så
småningom glida in i landstinget och genom landstinget i
riksdagens första kammare.
Albert var inte så värst förtjust i bror Erik. Erik
var honom för knivig, för utspekulerad, för mycket
full av hin. Det gjorde inte så mycket, att Erik var
nästan ännu skickligare än den gamla numera avlidne
handlarn att hjälpa till med pekfingret till sin fördel,
när det skulle vägas i handelsbon på Solö, där vågen
alltid befann sig i det mörkaste hörnet. Den
äktenskapliga sällheten hade aldrig tagit säte hos Eriks trots
gemenskapen i att ha begåvats med lyten redan tidigt.
Eriks puckelrygg och hans hustrus något för korta
vänstra ben gav något visst ojämnt och haltande åt
familjen Erik Sjöbergs framträdande. Erik visade
alltid ett ovanligt gott humör för att vara puckelryggig
och avundades icke sina medmänniskor en smula lycka
och glädje som puckelryggar annars hava för sed. Hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
