Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna svarade inte på en lång stund. Hon hade vänt
ansiktet utåt sjön så att hela ansiktet fick det
grön-bleka ljuset över sig. Ögonen stirrade stora och stela
utåt. Det ryckte smärtsamt kring munnen. Händerna
på bordet skälvde.
»Kära barn», sade Albert och strök över hennes
händer. Han blev så full av medlidande och ömhet
för henne som han inte varit på länge. Så hade han
aldrig sett henne. Nog kunde hon skifta uttryck, oftare
än andra människor, men detta var något alldeles nytt.
Hon såg ut som om hon kämpade en svår, inre strid.
»Kära, vad är det åt dig i kväll? Jag förstår inte —.»
»Nej, du förstår inte», sade hon bittert. Men hon
höjde inte tonen och hon tog inte ögonen från
västerhimlens grönblekt kalla skymning.
»Varje gång våren kommer, får jag det så
märkvärdigt», fortsatte hon. »Jag vet inte vad det är. Jag
längtar, längtar! Till något, som jag själv inte begriper. Så
har det alltid varit, så länge jag minns. Så var det
ute på Grålöga hos far ooh mor. Så har det
varit här. Det går aldrig över. Det sitter långt inne,
i själva hjärtat och gör så ont, så ont. Ibland inbillar
jag mig, att jag skall dö snart och att det är det
jag inte vill. Jag känner det mindre, när du är hemma,
för du är god mot mig, alltför god. Jo!» sade hon,
när han gjorde en rörelse som för att neka till det.
Hon såg honom rätt in i ögonen.
»Visst är du god, Albert. När du är hos mig,
känner jag mig lugn och stark. Var gång du lämnar mig,
kommer det som en skräck över mig. Jag blir rädd
för mig själv, för mina egna tankar, mina känslor.»
Hon talade fortfarande helt lågt, men det kom
något så ängsligt i rösten att Albert reste sig och gick
fram till henne och lade armen om hennes hals.
»Det har du aldrig sagt något om förut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
