Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon lutade huvudet mot honom där hon satt, tog hans
hand och kysste den. Han drog den undan.
»Nej», sade hon och höll den kvar.
Han rörde på sig men kom inte lös från henne. Han
kände hur hennes kropp började skälva och hur hon
grep hårt i hans hand som för att hålla sig kvar vid
något hon var rädd att förlora.
»Nej, stå kvar där du står», bad hon. »Förr eller
senare måste du höra det. När jag inte ser dina ögon,
kan jag lättare.»
Så kom bekännelsen om det, som Albert anat men
aldrig vågat att spörja om. Det blev ingen bekännelse
med tårar och hysteri, utan den kom enkel och rörande
som om hon berättat något, till vilket hon själv knappt
hade skuld. Rösten blev så svag och tunn som om den
kom från fjärran, från en människa, som knappt levde
mer. Det var något overkligt i allt vad hon berättade
om hur hon den gången, när Nordenskiöld kom hem
med Vega, träffat Gustaf Brinkman ombord på
ångbåten hon farit till staden med för att se på
festligheterna. Han hade varit så förfärligt vänlig mot henne
och bjudit henne på mat ombord, och när de kommo till
stan på kvällen hade han lagat så hon fått se allting
så utmärkt, både illumination och fyrverkeri. Åh, vad
det var vackert med alla raketerna och ljusen och de
snurrande solarna! Det var en annan värld än ute i
mörkret i skären. Somliga raketer hade stigit ända upp
till månen och sedan hade de gungat så sakta, riktigt
seglat ned mot jorden så stilla, alla de stora, röda, blå
och gula stjärnorna. Och sen när de kommit i land i
stan, för båten gick inte alls utåt skärgården på natten
som hon trott, så hade han bjudit henne på supé på en
förfärligt fin lokal med mycket guld och där det var
en så förfärlig trängsel att hon trodde, att hon aldrig
skulle komma levande därifrån. Det blev rysligt sent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
