Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måste få honom att sätta sig, att tänka på något
annat. Hon förde honom fram till bordet igen och tände
lampan. Han grinade illa mot ljuset och vände sig bort
där han satt. Det blev en lång pinsam tystnad, som
Anna försökte att bryta genom att sätta fram maten
till kvällen. Det var aldrig annat än smör, bröd och te.
Barnen fingo sin mjölk och sina smörgåsar klockan sju
redan, strax innan de gingo till sängs. Albert höll
strängt på att de skulle lägga sig tidigt, något som
Georg i synnerhet ogillade.
När maten var framdukad, började Albert och Anna
äta. Ingen av dem sade något. De undveko till och med
att se på varann. Albert höll blicken envist fäst vid sin
tekopp. Först då Anna började duka av, sade han:
»Det kanske ändå är bäst, att vi skiljs.»
Anna fäste sig genast vid det lilla ordet kanske. Det
gav henne hopp. Det hade sett illa ut under de sista
minuterna. Han hatade henne visst.
Med sin drivna förmåga att leda honom dit hon ville,
svarade hon bara:
»Som du vill. Du har skäl, det medger jag.»
»Det var snällt av dig», sade han.
Det klack till inom henne. Han är inte alls ond. Han
kan skämta.
»Jag skulle aldrig talat om det», försökte hon.
Hon slamrade till med kopparna borta vid skänken.
Det skulle föreställa, att hon var ond.
»Jo, det skulle du visst. Det är bara det, att du skulle
gjort det för längesedan så hade vi kunnat lufta ut
tidigare.»
»Så du vill inte förlåta mig?» frågade hon bortifrån
andra sidan köket.
»Nog kan jag förlåta, om jag visste det tjänade
någonting till.»
Anna beväpnade sig med hela sitt mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
