Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, de tar inte emot några pengar, det vill jag bara
säga.»
»Jag har aldrig sett folk, som inte tar emot pengar.
Allraminst Erik. Och han skall ta emot!»
»Då kan du likaväl lämna dem åt mig», försökte
Anna.
»Vi talar inte mer om det», förklarade mannen.
Knappt en vecka efteråt fick Albert besked om vart
han skulle fara. Det blev Måsklubb. Albert var glad
åt det, eftersom Anna och Georg skulle följa med. Där
var dock något bättre än på Svenska Högarna. Och
lotspengarna kunde också bli betydligt högre.
Anna sjöng och trallade dagarna i ända, medan hon
packade. Albert hade aldrig sett henne så glad.
»Jag begriper inte vad det är åt dig», sade han.
»Inte jag heller», svarade hon och kysste honom mitt
på mun.
Albert skakade på huvudet. Ja, se kvinnorna, vem
förstod sig på dem.
»Att du inte ens bryr dig om flickan», förebrådde
han.
»Strunt! Hon får det ännu bättre än jag.»
Anna kände sig glad därför att hon gjort upp med
Erik samma dag, att Albert skulle betala för Elvira
men att Erik skulle lämna tillbaka pengarna till Anna.
Det var en liten sammansvärjning bakom Alberts rygg,
som var tillräckligt uppiggande för henne att tralla,
medan hon packade kläder och mat och vad de skulle
ha med sig ut till lotsplatsen. Hon gjorde sig inga
skrupler över att på detta vis föra Albert bakom ljuset,
när han nu äntligen ville rent kasta bort pengarna. Gud,
vad han var dum, tänkte hon. Det är allt väl att han
fått mig. Och jag har sannerligen användning för
varenda slant jag kan spara.
Men när hon tänkte det blev hon helt allvarlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
