Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visat sig karsk till och med när far och mor kysste
henne till avsked nere på bryggan. Klara grät av
rörelse, men Elvira fällde inte en tår. Hon talade bara
om hur rolig mor såg ut i den gula sydvästen, hur
förfärligt många tåg Georg hade att ordna med framme i
fören, och bad i det sista, att far inte skulle glömma
att ta hem mer ejderdun. Och så mumsade hon
godsaker.
»Ät inte för mycket choklad, du!» varnade Albert.
»Nej, då», svarade Elvira och stoppade en ny
chokladbomb i mun. Hon skrattade belåtet.
Men när förändan lossades och ökan föll av utåt
segelleden, glömde Elvira bort att tugga. I båten viftade
man och på bron viftade man. Klara snöt sig i och
slängde omväxlande med näsduken.
»Herre Gud», suckade hon. Hon klämde hårt
flickans hand, där de stodo sida vid sida och tittade efter
båten.
Elviras ögon började fyllas med gråt. Hon stcd
fortfarande alldeles stilla, men så helt plötsligt började
hon skrika: »Jag vill med! Jag vill med!»
Klara lyfte upp henne i famnen och kysste henne,
men Elvira skrek högljutt, sträckande armarna ut efter
båten:
»Mor! Lilla mor! Mor! Jag vill med!» Hon
sparkade vilt med fotterna för att komma loss.
»Släpp henne inte, för då kastar hon sig i sjön»,
varnade lotsålderman.
»Tullullull!» sade han, nickade glatt och
uppmuntrande till flickan och satte pekfingret lekande i
maggropen på henne. Hon ville inte förstå det dumma
skämtet.
»Nej! Nej!» skrek hon. »Mor! Mor!»
Men då hade båten redan hunnit bortom udden. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
