- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
78

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ritade långa stunder fullständigt meningslösa
krumelurer på det gamla nedfläckade läskpapperet.

»Underligt, att inte Engström hörs av? Han borde
varit tillbaka för flera dagar sedan», tänkte han högt.

Georg förstod också, att det endast var en tanke, som
inte avsågs att bli hörd. Han svarade ingenting.

Albert reste sig och ställde sig vid fönstret. Han
ruskade på huvudet åt det evinnerligt tjutet.

»Du får visst gå ned och väcka mor», sade han till
sist, »och be henne koka litet kaffe åt mig och göra
iordning matsäcksskrinet.»

»Tänker far ge sig ut?» frågade pojken.

»Ja, det är just vad han gör.» Albert skrattade åt
sonen.

»I det här vädret?»

»Det är inget farligt. Värre har en varit med om.»

»Far har inte ens en ordentlig båt! Engström tog
sin med sig.»

»Åh, jag har fars gamla storöka, som vi segla hit i
på vårsidan, se’n jag fick ruff i den. Den duger bra.
Har du blivit rädd för sjön, pojke?»

»Jag är rädd om er, far!» ropade Georg varmt.

Det var mycket sällan Georg visade hur mycket varmt
det bodde under det lillgamla, snusförnuftiga skalet.
Därför tog det så mycket starkare, när den
underjordiska elden i sonens själ slog fram så där häftigt.

»Det skall du ha tack för, min gosse», sade fadern
och sträckte fram handen. Georg tryckte den hårt. Han
bet ihop tänderna och pressade ned de nästan
frambrytande tårarna. Han var karl. Han fick inte visa
sig blödig. Han, extra lotslärlingen Georg Sjöberg ute
på Måsklubb, han som själv lotsat in fartyg ensam.

Fadern och sonen sågo varandra rätt in i ögonen. De
voro jämnbördiga ättlingar av ett segt släkte gamla
grålögare, som aldrig vetat vad fruktan ville säga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free