Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laga något åt honom heller. Hon hade inte lust att
understödja honom i sådana där vansinnigheter som att
ge sig ut i full orkan för att rädda en båt, som man
inte såg var den låg ens.
»Nå, orkan», menade Albert.
»Ja, det är det. Full orkan! Det måtte väl höras.»
»Jag skall ner och titta på sjön. Det tycks alltid
svårare uppifrån land. Kommer man bara ut, är det
inte hälften så farligt som det ser ut. Gå nu och sätt
på kaffet under tiden är du snäll, så kanske också
dimman lättar. Det tunnar redan över havet.»
Anna följde honom så långt hon kunde utan att bli
genomvåt av sjöstänket. Hon grälade på honom
ordentligt för dumhet, för okänsla för familjeplikten, för
hårdhet, brist på ömsinthet och överflöd av elakhet och
envishet. Alltsammans halkade av honom. När hon
till sist ville ta fast i honom för att han inte skulle gå
längre ut på klipporna, gjorde han sig milt, men
bestämt loss och försvann i dimman nedåt sjön.
Hon stod ensam kvar och frös. Gud, vilket väder!
Inte ett dugg såg man. Hörde bara havet, som rasade
därute runt omkring inne i tjockan, flåsade och dånade.
Och så det rysliga ideliga tjutandet från den osynliga
båten och fyrens mistlur, som bölade till då och då.
Aldrig låter jag honom ge sig ut, tänkte hon. Då
skall jag med själv åtminstone.
En skugga i dimman tätnade till en människa. Det
var fyrbiträdet, en ung, kraftig karl i skinntröja.
»Har Eriksson hört på maken till blåsande?» frågade
hon och drog till koftan bättre om sig.
»Det blir värre fram på dagen», tröstade han leende.
Hon hatade honom. Tänk, att kunna skratta!
»Såg Eriksson min man? Han gick ditåt.»
»Nej, man ser inte så värst mycket än. Men det
lättar nog vad jag tänker, om vinden friskar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
