- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
87

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fick man göra slag, men femte gången lågo de upp så
nära ångaren, att de kunde göra begripligt för dem, att
den endast hade att följa efter för att gå klar
inseg-lingen.

Det var en stor, svart ångare med röd botten, som
den visade otäckt i sjöarna då och då. Albert gick den
så nära, att han urskiljde anletsdragen på folket på
bryggan. Tre människor stodo där. De sågo helt glada
ut. En av dem gjorde sig till och med besvär att ta
av sig sydvästen och vinka med den för att visa sin
tillfredsställelse med att lotsbåten tagit sig ut.

Strax efter slutade ångaren med sitt fasansfulla
tjutande. Den föll av och satte kurs mot lotsbåten. Anna,
som kände sig som om hon blivit av med den allra
rysligaste tandvärk, när ångaren tystnade, tyckte, att nu
var allting undangjort. Nu var det bara att vända och
segla hem.

Hon hade icke tagit den farliga manövern att vända
en storöka i storm och sjö med i beräkningen. Hon gav
till ett gallskrik av förfäran, när de gingo över stag
och föllo på helt så att sjön sög ner hela aktern så att
det såg ut som om den aldrig skulle komma upp igen.

»Det hängde på håret», sade också Eriksson, när
faran var över. Georg bara skrattade.

»Åh, när far sitter till rors i ökan —.»

»Anders sjöberg har byggt henne», sade Albert med
sonlig stolthet. »Hon går aldrig i kvav. »Hon har en
tolvskilling i masthålet.»

Men Anna hade fått sig en skräck så att hon kastade
upp.

Den otäcka rullningen, när de seglade undan vind,
bidrog också.

»Jag dör, jag dör», jämrade hon sig. Det var ingen
som hade tid att passa henne. Seglingen gav de
andra tillräckligt att göra. Det gällde inte bara att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free