- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
100

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rorgängaren inte behövde. Både Eriksson och Sjöberg
drogo sig frivilligt ut på bryggan.

»Visst tror jag på Sjöberg och det känns ju på sjön,
att .vi kommit under land, men kapten är också fasligt
säker.»

»Om en kvart högst törnar vi någonstans vid Kolkan.
När vi törnar, får Eriksson springa ner till hustru min
och hjälpa upp henne. Vi får söka komma i lotsbåten
och ta oss i land, om det går. Jag stannar på bryggan.

De två männen stodo och stirrade för över i natten.
Nu var Eriksson fullt övertygad om att Sjöberg skulle
få rätt. Han funderade redan över hur de skulle få
ned Anna Sjöberg i ökan. Sjön var inte så svår som
förut, men ändå — en halvdöd människa, halvdöd av
sjösjuka.

»Satans tjurskallar!» ropade han till Sjöberg för att
riktigt höras.

Sjöberg svarade icke. Han kände sig alltför plågad
av den mänskliga dumheten inne i styrhytten. De
inbillade sig styra stora segelleden. I stället för att sakta
farten ökade de. Nyss hade kaptenen kommenderat
full fart. Det var likt engelsmännen. Alltid full fart!
Hur många gånger hade han inte ombord på
-amerikanare fått väja för galna engelsmän, som bara körde
på utan att fråga efter sjöfartsreglerna. En gång hade
de i Medelhavet fått lov att skjuta skarpt framför
bogen på en engelsk ångare, som skar kursen, ehuru han
hade väjningsskyldighet. Den gången blev det väj ning
tvärt på skivan.

Jag har gjort mitt, tänkte Albert Sjöberg. Men nog
var det ändå onödigt, att jag skulle ge mig ut från
Måsklubb för att försöka rädda sådana här
tjurskallar. Ett försök till måste jag ändå göra med
galningarna inne i styrhytten.

Nu kände han tydligt inom sig, att land låg för över.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free