Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne i hytten. Ångaren måtte lagt sig i minst
fyrtiofem graders vinkel. Eriksson hade det besvärligt med
att klara matsäcksskrinet och hindra alla godsakerna
åka ned mot Annas koj. Georg satte till sist fotterna,
som lågo ungefär i jämnhöjd med huvudet, till stöd
mot skrinet för att hålla det kvar på det sluttande
planet. Bäst det var stjälpte hela skrinet och hasade ned.
»Det är allt väldigt livat ändå att stranda», skrattade
Georg.
När kockpojken givit dem kaffe och de ätit, gick
Albert upp på däck ett slag för att se hur skutan låg.
Allting var sig lika. Stormen höll i. Tjockan stod tät
fortfarande. De båda lantärnornas ljus i bardunerna
gungade sömnigt och blekt utan att förmå lysa upp
annat än den allra närmaste omgivningen. Sjön brusade
genom natten. En evighetens vaggsång, stigande och
fallande i styrka men entonig och mörk som
världshem-ligheten själv. Ibland lät det som våta händer klappat
mot ångarens läsida och som det viskat genom bruset
och stormen––––––-ligg där!–––––Ligg där! Nu
ligger du gott!
Men Albert såg syner av sjunkande fartyg ute på
havet, av fastbundna människor i riggen, av allt som
går under i kampen för något obegripligt, för något
mycket större än bara brödfödan, för något osynligt,
som fanns däromkring ute i natten och tjockan och som
de alla styrde efter utan att känna den rätta kursen.
Varthän ? Varthän ?
Han ryste till. Natten var kall och våt. Det är långt
till dagningen ännu, tänkte han och gick åter ned
under däck. Det fanns ingenting annat att göra. Alltid
kunde man försöka sova några timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
