Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos sig ännu en tid. De pengar, som Albert givit Erik
för Elviras vistelse och som Erik enligt löfte återställde
till Anna i hemlighet, skänkte Anna lika
hemlighetsfullt till hednamissionen i Afrika. Hon glömde alldeles
bort, att hon haft en helt annan avsikt med dem, när
hon for ut till Måsklubb med Albert, glömde, att de
pengarna skulle gått till ett vitt barn i Stockholm och
inte till några svartingar under ekvatorn. Brinkman
var också glömd. Han hade sjunkit med allt det fula,
gamla. Hon reflekterade aldrig över varför han
försvunnit ur hennes tankar. Någon gång, när hans namn
nämndes, kunde hon lystra till vid det som till en sång
hon hört men inte längre mindes vad den handlade om.
På det viset lämnade hon, utan att kunna redogöra för
sig själv hur det gått till, sitt gamla liv.
Albert Sjöberg hade av Lotsstyrelsen beordrats att
hålla sig kvar på Tallholmen och icke fara tillbaka ut
till Måsklubb. Rättegången om strandningen hade
utsatts att äga rum den 20 november, och då måste han
infinna sig i Stockholm.
Albert var glad åt att få stanna på Tallholmen. Anna
ingav honom allvarliga bekymmer. I hemmet höll hon
sig mest stilla och tyst. Aldrig fällde hon ett enda ord.
Någon gång kunde han höra henne gnola på en
religiös sång. Han hade ingenting emot att hon gick i
missionshuset var stund hon hade ledigt. Det unnade han
henne gärna. Kvinnorna hade nu starkare sinne för
det än männen. Men han blev mer och mer osäker på
om hon var riktigt klok längre. Han hade gärna velat
haft hem Elvira till sig men dröjde i det längsta, när
han märkte, att Anna ställde sig fullständigt likgiltig
för det. Bara det verkade misstänkt. Det var
onaturligt, att en mor inte ville ha hem sin lilla flicka, som
hon varit borta ifrån många månader. Inte för att det
gick någon nöd på Elvira hos Eriks, så snälla som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
