Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro mot flickan, men ändå såg det underligt ut med
Annas svala moderskänsla.
Albert anförtrodde sina bekymmer åt lotsålderman,
när han gick till honom för att tala om resan till
Stockholm.
»Tror farbror jag törs lämna Anna ensam? Hon är
så besynnerlig.»
Den urgamla lotsålderman skrattade åt honom.
»Alla kvinnor äro besynnerliga. Mer eller mindre»,
tröstade han. »Jag ser väl på min husa.»
Albert Sjöberg kunde inte gilla en så enkel,
allmängiltig tolkning av Annas underliga uppträdande.
Lotsålderman var känd som hedning, kvinnohatare och stor
spefågel. Honom kunde man icke lita på i det fallet.
Han såg allting för ensidigt. Så lätt löste man inte
kvinnornas gåtor. Allraminst Annas.
Lotsålderman, som märkte, att Sjöberg inte såg
tröstad ut, fortsatte:
»Hon kanske är i kritiska åldern?» Då blir de
alldeles stolliga och tror sig vara Kristi brud hela bunten.»
Sjöberg skakade på huvudet. Nej, så gammal var hon
inte.
När Sjöberg tillsammans med Eriksson, som kallats
ända utifrån Måsklubb som vittne i
strandningshisto-rien, skulle fara in till Stockholm, ålade Sjöberg på
skarpen sonen Georg att hålla noga öga på mor.
»Far kan vara lugn. Vad skall det hända mor?»
»Det vet man aldrig.»
»Skall inte Elvira hem snart?»
»Jo, när jag kommer tillbaka.»
»Hur länge blir far borta?»
»Vet inte. Ett par dagar, kanske också flera veckor.
Det beror på hur länge rättegången drar ut.»
»Jag skall se efter mor. I blir naturligtvis frikänd,
far. Kanske mor ängslas för att I skall bli dömd?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
