Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Albert tog adjö av Anna, såg han henne djupt
i ögonen. Där fanns ingenting särskilt att se. Det
var som om hon inte märkt honom utan stirrat på något
bakom honom.
»Du är väl inte rädd för, hur det skall gå?» frågade
han.
»Visst inte», svarade hon. »Du blir fri, det vet jag.
Det har Gud sagt.»
Han kysste henne för hennes trosvisshet. Hon
kanske ändå inte var så tokig. Han kunde icke märka,
att hon besvarade hans kyss. Hon föreföll kall,
oberörd, sval. Han erinrade sig vad lotsålderman mer
hånfullt sagt om att hon blivit Kristi brud.
»Jag kommer strax igen, Anna.»
»Det vet jag. Vem skulle behålla dig?»
»Längtar du efter Elvira, kan du ta hem henne. Det
kunde förströ dig.»
»Jag längtar inte efter någonting på jorden», sade
hon med tindrande blick.
Därmed skildes de.
Rättegången i strandningsmålet drog flera dagar.
Tidningspressen, som blivit intresserad av lotshistorien
redan från början, tog nu upp kampanjen på nytt. En
del höll med engelsmannen, kapten John Griffins från
Sunderland, och gav lotsverket huden full för
undermåliga lotsar och dåligt prickade farleder.
Seglarspe-cialister passade på tillfället att framföra i talrika
insändare sina åsikter om det i Sverige brukade tokiga
systemet att pricka. De voro alla ytterst snillrika och
påvisade den kroniska, svenska dumheten, att man
måste ha reda på farledens huvudriktning för att kunna
klara prickarna.
Andra tidningar prisade lotsen Albert Sjöberg,
framför allt sedan Eriksson vittnat om att Sjöberg gått ut
i full storm och försökt rädda ångaren, fast inte
regle-8 Mästerlotsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
