- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
121

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rättegången, som börjat klockan tio på förmiddagen,
hade dragit ut till nära tre. Ute på Rådhustorget började
det mörkna. Lyktorna brunno redan. Små, eländiga,
gula fläckar.

Rätten tog sig en grundlig överläggning i
ensamheten. Lotsålderman iddes inte vänta längre på
avgörandet. Han var så övertygad om att Sjöberg inte
skulle fällas att han i segeryra inbjöd Sjöberg och
försvarsadvokaten att äta en bit mat med honom klockan
fem på Skeppsbrokällaren. Advokaten föreslog
klockan sex för säkerhets skull, vilket gillades, varefter
lotsålderman avlägsnade sig.

Vid ett av korridorfönstren stod den svartklädda
kvinnan fortfarande med slöjan framför ansiktet. Då
och då vände hon huvudet mot Albert. Advokaten, som
inte kunde undgå att lägga märke till henne och sett
henne sitta de två sista rättegångarna i åhörarbåset,
framkastade en skämtsam anmärkning till Sjöberg om
att han förvärvat sig en okänd, skön beundrarinna nu,
när han blivit en berömd man, som alla läst om i
tidningarna.

Sjöberg, som inte var så alldeles säker på en lycklig
utgång av rättens överläggning, föreföll inte glad åt
uppmärksamheten. Visst hade han i ungdomen haft
sina heta äventyr han liksom andra karlar, i synnerhet
sjömän, i hamnstäderna, när de togo i land, men det
var mest när man legat länge till sjöss och köttet
pockade på tillfredsställelse. Anna hade han varit trogen,
sedan han kom hem och gifte sig med henne. Endast
en gång, vid en lotsning med en finsk passagerarbåt,
hade han fallit för en farligt vacker uppasserska, men
sedan hade han aldrig sett henne och glömt hela
historien med den utomordentliga naturliga fallenhet för
att glömma dylika tilldragelser som utmärker männen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free