- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
133

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beslutat annat. Inom en vecka var hon död. Jag
vårdade henne till det sista. Hon ville inte på sjukhus.»

Beda gjorde ett kort uppehåll och skålade tyst med
Albert. Nu hade det spotska draget kring hennes mun
försvunnit. Det ryckte i mungiporna som av gråt, och
hon blinkade tätt.

»Jag vill inte uppleva det en gång till, inte för allt
i världen. Jag har aldrig sett en människa sörja som
han. Han var nästan tokig. Var dag efter det hon
dött, kom han hit och satt och stirrade. Flera nätter i
somras hörde jag honom vandra här rastlöst fram och
tillbaka, medan familjen hans var på landet. Jag
ligger därinne. Det är sängkammare där. När
bouppteckningen efter Hanna skulle ske, visade det sig, att hon
inte hade några släktingar. Det var för övrigt hans
alltsammans. Han frågade mig, om jag ville ta det som
en gåva, alltihop, och behålla affären till tack för att
jag skött Hanna, bara jag lovade honom, att han när
som helst kunde få komma hit och sitta en stund. Och
här kommer han ännu, en stackars bruten man, som
hade sin lycka här och inte kan glömma det. Hans
bästa tröst är att få tala om Hanna, hur härlig hon
var, hur god hon var, hur trogen. Han kan utbreda
sig i timtal över hennes underbara egenskaper. Varför
skulle jag beröva honom den tron? Hanna var bra,
men inte märkvärdigare än andra, varken i det ena
eller andra fallet. Nu vet du vad jag tagit mig till och
om jag är värd att ta hand om Georg. Varför jag bär
svart kanske du också förstår. Det är efter Hanna.
Annars har jag ingen orsak att sörja. Jag har det
gott. Inte gör det mig något, att den där stackars
gubben springer här. Han är inte farlig för mig. Och
när han nu inbiilar sig det här rummet vara någon slags
helig plats må han göra det. Skulle han bli kär i mig
också, får jag försöka bära även det. Ibland visar han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free