- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
137

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elvira, som genast måst lämna farbror Eriks och
handelsbodens alla läckerheter av karameller och
choklad, när Albert Sjöberg fått utnämningen, gick
omkring och trutade sur de första veckorna. Det var inte
tiondelen så livat hemma som hos farbror Eriks. Där
fick hon göra precis vad hon ville, vända upp och ned
på allting och riktigt leva rövare. En tröst i eländet
var det förstås, att hon åtminstone fick ta dockan med
sig hem, den stora dockan med röda kinder, gula
lockar och himmelsblå ögon och som kunde blunda
riktigt, när man lade henne på rygg. Farbror Erik hade
nog givit förfärligt mycket pengar för den, när han
var in i stan sist. Faster Klara hade hjälpt Elvira med
att sy kläder till dockan så att den blev väldigt fin.

Elvira vart missnöjd med detsamma hon flyttade
hem, därför att alla frågade henne varför dockan hette
Östergren.

»Därför den heter det», svarade Elvira.

»Ja, men kära flicka, inte kan en flicka heta
Östergren, dockan är ju en flicka.»

»Heter inte ja’ Sjöberg då?»

»Ja du, det är en annan sak. Du heter Elvira också.»

»Ja, men det finns bara en Östergren och därför ska
dockan heta Östergren.»

Usch, vad de voro dumma hemma! Bäst var far, för
av honom fick hon åtminstone så mycket ejderdun hon
ville för Östergrens säng. Mor däremot brydde sig
inte om någonting. Hon gick bara i missionshuset. Och
Georg hade blivit så stur sk, sedan han börjat sitta i
lotsstugan och vakta och inbilla sig, att han var något.

Albert Sjöberg dröjde med att framföra Bedas
anbud om att Georg kunde få bo hos henne, om han
skulle studera i Stockholm. Själva faktum att han
träffat Beda hade Sjöberg däremot strax efter hem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free