- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
140

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så talar vi inte mer om det», förklarade Albert.
»Jag trodde, att du skulle bli glad åt förslaget. Det är
du och inte jag, som ständigt framhävt, att det var
synd, att Georg inte fick fortsätta att läsa. Jag kan
gott nöja mig med att han går i mina fotspår och blir
lots.»

Anna svarade ingenting. Hon såg på mannen och
gick fram och kysste honom.

»Förlåt», sade hon stilla och blygt.

Så glömdes saken bort. Georg själv gjorde aldrig
några påstötningar om att han ville studera. Han
lånade böcker hos skolläraren, när han kom åt och
arbetade med sina matematiska problem för sig själv.

Det gick ett par år, innan frågan blev brännande
igen. Det sammanhängde med att majoren en
septemberdag uppenbarade sig på Tallholmen med sin gröna
sump. Två dagar gick han omkring på Tallholmen och
luktade och sökte för att finna sig en lämplig plats att
bo. Han var noggrann värre. Än var det för stort
och än för smått, än för dyrt, för mörkt eller för
mycket folk omkring den erbjudna lägenheten. De flesta
av Tallholmens bebyggare drogo sig också för att hyra
ut till den lilla, kostliga mannen med den vassa
örnnäsan och den eldiga blicken. Sommargäster kunde
man nog ta emot en och annan. De bodde endast där
några månader, men att få en halvtokig major inpå
sig hela året lockade inte.

Majoren gjorde sig ingen brådska med att välja. Han
hade aldrig förr gästat Tallholmen på sina
vikingafärder med sina tre buteljer spritvaror, sin ljusstump och
sina rena lakan, men ryktet i skärgården hade alltid
utpekat Tallholmen som bästa platsen att bo. Där fanns
bara hyggligt folk. De flesta lotsar. Mitt emot på
andra sidan det smala sundet hade man Solö med
handelsbod, kyrka, telegrafstation, telefon, tullare och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free