- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
142

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

magrare och tunnare. Med snörkängor och kappa mitt
i sommaren.

När Georg kom hem och talade om att majoren
anlänt och ville hyra på Tallholmen, Logo både Albert
och Anna. Elvira blev förfärligt pigg på att se
majoren, när Georg beskrev hur han såg‘ut.

Elvira hade numera övergivit den kära dockan
Östergren och var en stor och allvarlig dam på hela tio år.
När hon hörde talas om majoren, såg det ut som om
hon fått ett återfall och tänkte sig möjligen att få en
docka »majoren» att leka med. Hennes ögon lyste
skälmskt.

»Han måtte se väldigt skojig ut», sade hon. »Den
får far lov att ta hit så snart som möjligt så vi kan
få skratta.»

»Det är ingenting alls att skratta åt», tillrättavisade
Albert.

»Ja, men både far och mor drog på mun nyss. Det
såg jag. När Georg härmade majorn.»

»Jag härmade honom inte. Jag visade bara hur han
bär mössan och hur han går», urskuldade sig Georg.

»Det är du för gammal till», sade Albert. »Tänk på,
vad han var snäll mot dig ute på Måsklubb. Han har
haft sina sorger. Det kan vi få litet var. Och
underliga kan vi alla bli.»

Majoren lyckades få hyra en gammal sjöbod, i vars
ena ända man inrett ett rum med järnspis. Den andra
ändan stack ut ett stycke över vattnet, så man hörde
sjön klucka tydligare där än i andra rum, som majoren
besett. Det tilltalade majoren särdeles. Kluckandet gav
intryck av att han låg i båten samtidigt som han hade
ett ordentligt rum, där han både kunde elda och sova.
Genom fönstret mot väster hade han solnedgången och
stora farleden. Där såg han ångare och seglare komma
och gå. Alldeles vid sjöboden gick en gammal, fallfär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free