Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började bli allvarligt rädd. »Jag förstår mig inte på
gossen.»
»Hors, märker du det också. Jag trodde du knappt
hade tid till det, så mycket som du går i
missionshuset.»
Anna förstod, att det stod illa fatt, när Albert
började dra in missionshuset i samtalet. Det hade han
aldrig gjort förr.
»Jag kan sluta att gå där, om du vill.»
»För all del! Inte för min skull. Jag unnar dig det
så gärna, om du kan finna någon tröst i det.»
»Det gör jag, Albert. Om inte du och Gud varit så
goda mot mig, vet jag inte var jag hamnat till slut.
Det vore gräsligt sorgligt, om Georg skulle förta sig
på läsningen.»
»Det tror jag nu inte, fast han ser dyster ut.»
»Han kanske misströstar om att kunna ta studenten ?»
framkastade Anna.
»Tvärtom. Han försäkrade mig härom dagen, att
han skulle ta den inom ett år.»
»Han kunde gärna förblivit lotslärling. Jag är
riktigt rädd för hur det kommer att gå nu. Kan du inte
tala vid majoren, fråga honom riktigt ingående om vad
han tror?»
Jo, det hade Albert tänkt själv. Majoren tröstade
honom. Allt gick bra. Pojken såg en smula tungsint
ut, men det gick nog över. Det kunde ta på vem som
helst att behöva proppa sig full med en massa smörja,
som behövdes för examen men icke för livet.
»Jag skall nog klara pojken. Var inte rädda. Nästa
vår går han upp som privatist.
Majoren höll ord. Frampå vårsidan fick Georg på
ansökan om att undergå studentexamen svar, att han
skulle avlägga de skriftliga och muntliga proven i en
småstad i landsorten. Majoren försökte genom en lek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
