Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när hon såg pastorn stiga in. Kanske han ville återföra
henne till statskyrkan? Hon fruktade honom inte
direkt, men alltsedan den gången han vigde henne ute på
Grålöga för många år sedan mindes hon med bävan
hans ord i bröllopstalet om att hon skulle hålla fast vid
sin man i tukt och ära.
Pastorn hade åldrats hastigt de sista åren. Den långa,
seniga kroppen hade böjts av reumatism, och
walden-strömianismen hade plockat de sista håren från hans
hjässa. Klockarn påstod alltid, att pastorn numera
liknade en romersk kejsare under förfallets tid.
Pastorns och klockarns ärende var helt oskyldigt.
Som, gamla vänner till patron Dan Åberg ville de bara
underrätta Sjöbergs om att de för flera år sedan, när
Åberg hade förtjänat så mycket pengar på skogen på
Lervik, tillkallats för att bevittna Dan Åbergs
testamente. I testamentet hade bestämts, att Albert, Beda
och Karl Sjöberg skulle ha fem tusen kronor vardera
efter patrons död. Varken Herbert Åberg eller de andra
naturliga arvingarna syntes emellertid hågade för att
lämna fram testamentet vid arvsskiftet, men patsorn
och klockaren måste fordra, att rättvisan skulle ha sin
gång, eftersom de voro utredningsmän i boet.
»Jag vet inte, att det är något rättvist i att jag ärver
patron», sade Albert. »Jag har aldrig haft något med
honom att göra.»
»Sant», svarade pastorn. »Det vet både klockarfar
och jag. Varken mästerlotsen eller bror Karl ute på
Grålöga har någon annan rätt till arv än den patron
Åberg vill ge. När vi bevittnade testamentet, sade vi
precis detsamma som mästerlotsen. Patron svarade, att
han gjorde det för Bedas skull. Han hade en synd mot
henne att försona.»
»Den gamla räven — frid med hans minne», sade
klockarn, »ville inte, att den gamla historien med Beda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
