- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
177

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Georg en dag, blek och allvarlig, förkunnade, att han
inte tänkte skriva på längre. De föraktade honom
djupt, när han sade, att han inte heller ämnade gå ut
längre. De avhånade honom, kallade honom -spisgris
och tantig och tilläde vänligt, att han nog på det viset
skulle gå långt inom verket.

Från och med detta kände Georg hur det började
pusta kyla omkring honom från kamraterna. De glada
minerna fröso bort, orden stelnade till. Ja, för all del,
man bojkottade honom inte eller gjorde det surt för
honom i tjänsten på något vis. Man lämnade honom
helt enkelt i fred som ett borttappat får.

Georg började slita ordentligt. Dag och natt. Han
tog vad arbete han kunde få, revisioner och
förordnanden. Han ville bli av med växlarna, komma ut ur
rövarhänderna, resa sig, bli fri människa. Det var ingen
lätt sak. Begären lockade. Det sjöd i hans blod. Ofta
måste han stå upp om nätterna och släcka det med en
våt handduk. Han började förstå livets kamp. Det,
som han aldrig hade läst något om i skolan och som
han därför mötte oförberedd. Ofta undrade han
varför han behövde veta, att kyrkomötet i Nicea ägde rum
325 eller syngenesisterna hade ståndarknapparna
förenade till ett rör, när hans livsuppgift ändå bara blivit
att sätta röda kråkor i kanten på sifferkolumner.
Varför lärde man inte hur man skulle strida mot världen
och sitt eget kött? Han blev så bitter, världstrött och
männi sko fientlig som man endast kan bli vid tjuguett
år. Majoren skulle varit fullt nöjd med sin lärjunge.

Mitt upp i all pessimismen kom det en dag några
rader i ett brev från Beda. Hon hade adresserat det
till tullverket, eftersom hon inte visste var han bodde.
Varför kom han inte och hälsade på? Hade han glömt
bort henne? Hon hade något viktigt att säga honom.

Georg skämdes, när han tänkte på hur han betett sig

12 Mästerlotsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free