- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
178

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot fastern. Han försökte inför sig själv försvara sig
med att han varit rädd för kamraterna. Han var icke
längre säker på att Bedas fina salong var så oskyldig
som den såg ut. Det skulle bara fattas, att kamraterna
snokat reda på, att hans faster hade en parfymaffär med
fin salong innanför.

Fy sjutton, vad jag har varit feg! Vilken tarvlig
stackare, sade han sig. Faster har haft det svårt, det sade
far. Och så beter jag mig så lumpet mot henne!

Nästa söndagseftermiddag gick han till faster Beda
med ångerfullt hjärta. De sågo varandra mycket
allvarligare och djupare i ögonen än första gången de
träffades. Beda ville försöka läsa ut vad som kommit
åt pojken efter han hållit sig undan så länge. Georg
ville forska efter vad som dolde sig bakom allt i den
fina salongen, där de sutto.

De misslyckades båda. Beda fick endast klart för sig,
att Georg suddat med kamraterna liksom alla
ungdomar. Georg fick stadfäst sitt intryck av att fastern
hade gott om pengar. Det bestyrktes ytterligare, när
Beda frågade honom, varför han inte kommit och
hämtat de tusen kronorna, som hon lovat honom, att han
skulle fä av hennes arv efter patron.

Det hade han glömt bort, märkvärdigt nog. Inte
hade han heller trott, att hon menade allvarligt med
det.

Hon menade alltid allvarligt, när det handlade om
pengar. Så tog hon fram en lång sedel, vars make
Georg aldrig sett. Inte ens på revisionskontoret såg
man så stora sedlar.

»Det är din», sade hon och log. »Men du måste lova
mig att försöka klara dina skulder med den först och
främst, om du har några.»

Georg kunde inte låta bli att rodna, när han tog emot
sedeln. Hon hade ändå gissat rätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free