- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
180

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Då säger vi två hundra», föreslog Beda. Är de på
halvår, växlarna?»

»Nej, på tre månader, kvartal. Och räntan är inte
mer än högst två hundra.»

Beda gick bort och tog upp en annotationsbok i rött
skinn ur skrivbordslådan samt skrev några siffror raskt.

»Det var en söt ränta — femtio procent! En riktigt
trevlig farbror», sade hon och knep ihop ögonen så
komiskt att Georg måste skratta. »Tycker du inte, att jag
är styv i att räkna?» frågade hon.

»Vi har visst sinne för matematik», svarade Georg.

»Du tycks åtminstone ha det för högre värden»,
skämtade hon. »Ja, då får jag ta ut mer pengar i morgon»,
tilläde hon suckande. Det gör ingenting, för det är
patron, som betalar.»

Georg hade aldrig förr känt sig så översvallande glad.
Alla bekymren slopades på en gång. Det blev ännu
mer ljust omkring honom, när fastern anförtrodde
honom, att mästerlotsen, hans far, absolut inte ville ta
emot sin andel i arvet efter patron utan skrivit till
henne och frågat, om hon ville ha det, då hon dock var
den, som egentligen hade rätt till allt. Hon hade inte
kunnat bestämma sig. Hon hade alltid tyckt bror
Albert ta för strävt och hårt på allting. Han var
förfärligt god i grund och botten. Bättre hjärta fanns inte,
men Gud vad han var raklinjad och envis. Varför
kunde han inte ta pengarna för hustruns och barnens skull.

»Men nu vet jag hur jag gör. Jag skriver i morgon
dag, att han kan låta skicka mig sin andel. Så
testamenterar jag den till dig och Elvira efter mig», sade
hon. »Eller låter dig få hälften med detsamma.»

Fastern blev så glad över lösningen att hon tog och
slängde runt med Georg i salongen och slog ned en fin
vas, något som hon sade sig strunta i.

Georg älskade henne. Ingen skulle säga något ont

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free