- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
185

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt — vad ser jag? Det är min själ rådman Dahls
gamla hederliga ’Marie-Louise’, som kommer sättandes
ända inifrån Vaxholm! Tänk, hon tog första pris en
gång ute vid Sandhamn, sägs det.»

Lotsarna skrattade menande åt varann.

Gummorna på gröna bänken talte om
hushållsbe-kymmer och hur skamligt sockret stigit. De unga
flickorna nojsade med pojkarna nere vid bryggan. Alla
prålade i söndagskläder, gummorna mest i svart och
med vattenslickat hår, där man såg benan sticka fram
under schaletten finare än vanligt för att utmärka
vilodagen.

Nu lämnade ångbåten Solöbryggan och stack över
till Tallholmen. Bländande vit i solljuset kom den. Det
blänkte och glittrade i ventilerna. Röken knollrade
sig riktigt vackert efter den.

I dag kommer Georg bestämt, tänkte Anna. Jag
känner mig så underlig till sinnes.

Hon såg efter Albert och Elvira. De hade visst
uppgivit hoppet. Ingen av dem tycktes bry sig om
ångbåten. Albert stod kvar bland lotsarna uppe i backen,
och Elvira bara skrattade nere bland ungdomen.

Ångbåten hade ännu många passagerare kvar. De
stodo längs relingen på överdäck och kikade kritiskt
på Tallholmen. De flesta skulle ännu längre ut, ty på
söndagarna tog sig ångaren en extra tur på havet.

Anna reste sig och gick några steg nedåt bryggan
för att se bättre vilka som gingo i land. Nej, ingen
Georg den här gången heller. Annars var det många,
som skulle till Tallholmen, de flesta stockholmare, det
syntes. De skulle hälsa på sommargästerna. De
kom-mo med påsar och väskor, tidningar och paket och
hälsades med förtjusta dunkningar i ryggen och soliga
leenden. Arm i arm eller med armarna om livet på
varann vandrade de kvinnliga sommargästerna och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free