- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
193

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

händer mot den blå himmelsbiten däruppe. Ur
skuggan av de stora träden steg den brinnande, flämtande
och varma bönen och bad om förlossning och hjälp.
Hon visste icke av orden. De strömmade ut ur hennes
eget hjärta som om ett källsprång öppnat sig i den
gröna mossan bland alla linneorna. Det sorlade från
hennes läppar om livets alla hemligheter, dem vi aldrig
våga anförtro någon annan än den mäktige ovan
molnen. Det sorlade om synd och ångest, om längtan efter
kärlek, om urskuldan över något som var starkare än
hon själv, något som tog henne i sitt våld och dräpte
hennes vilja. Hon ville icke svika Albert den gången
— nej, Herre Gud, tro det icke — jag ville det icke,
men jag måste — jag älskade .

Hon böjde ned huvudet i mossan och viskade åt
den, att Gustaf Brinkman var så vacker.

Men så erinrade hon sig Gud ovan trädtopparna igen
och bad honom förlåta, förbarma sig. I sexton år har
jag stridit mot min vilja. Herre, du vet, att jag varit
Albert trogen ända sedan den gången han kom hem
från Högarna den natten då jag var borta hos patron
Åberg för att hjälpa med serveringen! Herre, du vet,
att jag har kämpat och stridit för att resa mig ur
synden! Låt icke detta övergå mig! Låt mig slippa!
Herre! Herre! Förlåt mig! Tillgiv mig!

Hon kastade sig ned i mossan och grät bittert.
Hennes stackars kropp skälvde och skakade i våndan, tills
den äntligen föll i ro av suset från vinden genom
granskogen. Hon reste sig upp. Det tycktes henne som om
Gud själv talade till henne däruppe ovan trädtopparna.
Det var suset av hans röst hon hörde däruppe, ett
hug-svalande, blitt sus, evigt och stort som den mäktige.

Det blev så förunderligt stilla och skönt i hennes
hjärta. Hon strök hårslingorna ur pannan och gick

13 Mästerlotsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free