- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
194

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vidare. Gud hade hört henne. Gud hade förlåtit henne.
Missionspredikanten behövde bara bekräfta det.

Nej, jag går icke till honom. Där sitter alltid fullt
med gummor inne hos honom hela söndagen. De har
ingenting med min synd att göra. Och vad skall
missionspredikanten tänka? Olsson har alltid trott det
bästa om mig alltifrån första stund han kom ut till
Solö som predikant. Han skulle icke förstå henne. Han
kände henne icke från början. Nej, gamla pastorn
skulle begripa henne bättre. Han, som vigt henne och
Albert och kände Grålögarna och fiskarlivet. Han
kunde vara hård, men rättvis var han. När Gud nu
hade hört henne, kunde han inte neka höra henne. Han
hade känt far och mor. Han hade begravt Alberts
mor. Han är den ende rätte. Olsson är för ung. Hur
skulle jag kunna säga honom det mitt i ansiktet, att
jag har ett barn utom äktenskapet? Nej, nej!

Anna glömde alldeles bort, att hon själv övergivit
statskyrkan för att sluta sig till waldenströrnarna. Det
var i detta ögonblick betydelselöst för henne.
Dogmerna sjönko i djupet. På dem kunde ingen människa
rädda sig i själanöd. Då behövdes det en människa,
en hand att trycka, en arm att gripa efter, ett hjärta,
som förstod.

Den gamle pastorn, som hon icke sett sedan han var
hemma hos Sjöbergs för att tala om arvet efter patron,
steg för hennes inbillning fram som den vördade,
åldrige, honom, som skärgårdsfolket lastade sina
synder på.

Pastorn hade nyss kommit hem från kyrkan.
Högmässan hade som vanligt varit dåligt besökt. De
frireligiösa gingo hellre till missionshuset. Det fanns
ingenting att göra åt. Den mänskliga dumheten var
obotlig.

Han hade tänt sin studentpipa, beväpnat sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free