Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYNINGAR
Det var ett förfärligt slag för Albert. Ännu många
år efteråt kunde minnena från de förfärliga dagarna
gå igen lika starka och levande som om allt ägt rum
nyss. Varenda detalj mindes han.
Först och främst flickan med gröna plymen i
hatten, hon, som bara sade, att hon ville träffa fru
Sjöberg men som annars icke var möjligt att få ett ord
ifrån om vad hon ville Anna. Hela söndagen satt
den där halvtokiga varelsen ute i täppan under det stora
körsbärsträdet och svarade förstrött på alla frågor, som
mästerlotsen och Elvira ställde till henne. När Anna
inte kom hem till middagen, lagade Elvira den.
Varelsen undrade om inte fru Sjöberg skulle komma hem
på hela dagen. Man tröstade henne med, att hon nog
kom snart. Troligen hade mor stannat kvar en stund
hos Eriks, svågerns, handlarns på Solö eller också hos
någon av missionsfolket. Det gjorde hon ofta.
Man bjöd varelsen på middag. Hon åt
pliktskyldigast men utan större intresse. Däremot ägnade hon
mer uppmärksamhet åt ett fotografi av Anna Sjöberg,
som denna låtit ta på en av stockholmsresorna. Hon
stod så länge och tittade på det att mästerlotsen måste
fråga henne, om hon kände hans hustru, varvid hon
skakade på huvudet. Nej, hon hade aldrig sett fru Sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
