- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
205

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berg. Trodde hon. Hon hade bara hälsningar till henne
från sta’n och dem ville hon gärna framföra själv.

Elvira blev allt mer nervös. Märkvärdigt, att mor
inte kom tillbaka! Kanske den där varelsen skulle
stanna över natten också? Det skulle bara fattas.

På eftermiddagen kom det bud från pastorn på Solö,
att han av ämbetsgöromål — en gumma, som höll på
att dö och nödvändigt först ville ha nattvarden —
blivit förhindrad att komma som han lovat, men att han,
om han icke hann i dag, säkert skulle komma i morgon
bittida.

Mästerlotsen begrep ingenting. Vem hade bett
pastorn komma? Det måtte varit Anna. Elvira kunde
inte heller förklara sammanhanget.

»Det kan väl inte vara möjligt, att Georg ?»

Elvira skämdes själv för att fullgöra meningen. Vad
skulle Georg ha för sorts samband med den där
varelsen? Ja, ful var hon inte. Både näsa, panna och hår

togo sig bra ut, men ögonen, ögonen en hemsk

varelse, vet du far!

Ångbåten till stan kom och tog de återvändande
stockholmarna med sig från Tallholmen. Varelsen
gjorde ingen antydan om att följa med. Hon satt som
murad på stolen i täppan. Majoren kom och tittade på
varelsen på Elviras kallelse. Lots hustru, saltstoden,
kvarleva från Gomorra, avgjorde han, sedan han sett
på varelsen. Han försökte tala till henne. Hon bara
stirrade på honom med ett svagt småleende.

När det började mörkna, blev Elvira rädd över att
modern dröjde så länge. Hon rodde över med ett par
av flickorna till Solö för att höra efter hos Eriks, om
modern var där, och för att få hem henne till den där
varelsen, som satt och väntade på henne under
körsbärsträdet hemma i täppan.

Elvira kom inte tillbaka förrän långt fram på natten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free