- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
207

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med landet. Endast de blekvioletta topparna visade var
skutorna gledo förbi. Resten låg i landskuggan. Ibland
kom någon stor ångare dunkande i farleden stirrande
med ett rött eller grönt öga allt efter den var på
in-eller utgående. Med vita lantämor på förmasten och
gula, lysande ventiler. De liknade mystiska svanödlor
från forntiden, där de flåsande och dunkande gledo
förbi i natten.

Sparvarna började kyttra i körsbärsträdet. Tuppen
nere hos lotsålderman började gala. Dagen vände åter.
Vid fyratiden gick solen upp. Mästerlotsen reste sig.
Han frös.

»Ni sitter och förkyler er», sade han åt flickan. »Gå
in och lägg er! Det är ju bäddat.»

Hon skakade avböjande på huvudet. Mästerlotsen
gick ned på bryggan. Han måste sträcka på benen.
Han var stel ända upp till knäna. Borta på Solösidan
höllo två gubbar på att ta upp näten. Det var
tvillingarna Gustafsson. De fingo ligga i dygnet runt för att
leva.

Jag måste ha mig en tår kaffe, tänkte mästerlotsen.
Om några timmar ha vi säkert Anna här. Längre kan
hon inte gärna dröja hos gumman därnere på Solö.

När han efter en halv timme kom ut igen med
kaffebrickan och satte den framför flickan under
körsbärsträdet för att bjuda henne en kopp kaffe, såg han
bröderna Gustafsson komma roende över från Solö. De
höllo kurs rätt på mästerlotsens brygga. Hade kanske
fisk att sälja.

Mästerlotsen drack först ur sitt kaffe.

»Skall i ha en tår kaffe, pojkar?» ropade han neråt
dem. Det är svalt på morgonkvisten.»

Gubbarna Gustafsson svarade inte, men de stego i
land vid bryggan och kommo uppåt. Om inte den ena
varit enögd, skulle vem som helst kunnat svära på de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free