Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägsen släkting till Anna och stod ensam i världen.
Fiskargubbarna, som funnit Anna och även hört Jenny
ropa mamma! mamma! där hon låg över Anna Sjöberg,
hörde inte till de talträngda. Pastorn hade ingen
anledning att skvallra om Annas besök på prästgården. Så
sjönk allting till ro igen, även om man ännu länge
efteråt viskade vid kafferepen i stugorna om — jag
undrar hur det egentligen hängde ihop med Anna
Sjöbergs död?
Mästerlotsen fick det svårt med de båda flickorna.
Av rätt naturliga skäl kunde det icke spira upp någon
kärlek mellan Elvira och Jenny. Elvira hade redan vid
begravningen sagt till Georg, som verkligen tog sig
ledigt från tjänsten för att hedra sin mor för sista
gången, att Jenny var en förskräcklig människa. Vad det
förskräckliga bestod uti ville inte Elvira ut med den
gången, men efteråt skrev hon till Georg, att »den där
förskräckliga människan gör mig galen. Hon springer
efter varenda karl, som finns härute.»
Albert måste ofta gå emellan de båda flickorna. De
hatade varann ärligt och uppriktigt. För Elvira var
Jenny inkräkterskan, som drivit modern i döden. För
Jenny var Elvira den orättvist gynnade, den som haft
det varmt och skönt och gott, medan Jenny frusit,
svultit och lidit hos snickarns.
När Elvira till slut förklarade, att antingen hon eller
Jenny skulle ur huset, måste mästerlotsen ta ståndpunkt
i striden. Det kunde icke vara tal om att hans egen
dotter skulle bort. Det bestämdes, att Jenny skulle ta
plats hos tullförvaltarns på Solö. De sökte just efter
en flicka, som kunde hjälpa till i huset.
Elvira blev stormglad. Helst skulle hon velat ha
iväg Jenny till huvudstaden igen, men det lade
mästerlotsen sig emot på det bestämdaste.
»Du kan väl nöja dig, om du får hela sundet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
