- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
212

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trodde kanske, att jag inte skulle förlåtit henne. Vi
höllo ju nästan på att skiljas. Visst var jag för hård
mot henne. Hård som vi sjöbergare är allesammans.
Ja, till skalet, ja, men inte i hjärtat. Vi har mors hjärta,
alla utom Erik. Mors goda, trogna hjärta.

När det då hände, att Elvira överraskade fadern
med att sitta med fuktiga ögon och se hemskt ledsen
ut, kastade hon sig med armarna omkring halsen på
honom och kysste honom.

»Inte vara ledsen, far! Inte ledsen! Du har ju mig.
Jag skall inte lämna dig.»

Hon kramade honom till sig som om hon aldrig tänkte
släppa honom.

»Säja, såja, kära barn! Vem har sagt, att jag är
ledsen ?»

»Liksom inte jag kunde se det! Pyttsan!»

Så gingo åren. Jenny höll sig kvar hos
tullförvaltarn. Hon var nog litet besynnerlig, sade både
tullförvaltarn och dennes hustru till mästerlotsen, men
barnkär var hon och snyggt höll hon omkring sig. En del
av tullarna påstodo, att de sågo henne ute på nätterna,
men det var hennes egen sak, bara hon skötte sina
sysslor om dagarna.

»Jag tror inte vi kan få bättre härute», tilläde
tullförvaltarns hustru, som själv född i huvudstaden
föraktade allt, som icke kommit till världen i stenhus.

I den stora tullbyggnaden, som aldrig kallades annat
än Röda Huset, förde Jenny en behaglig tillvaro. Där
fanns gott om tullare, som inte överansträngdes i
tjänsten och som därför gärna ägnade sig åt Jenny mer än
de bort med hänsyn till sitt rykte. Tullförvaltaren, känd
på orten som världens liberalaste man, hade icke lust
att ingripa mot de underordnades privatliv. Hemska
historier om Jenny och tullarna sipprade ut på Solö.
Mästerlotsen fick också höra dem. Det gjorde honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free