Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjölkflaskorna i oket över nacken var kväll och
mor-gan, muttrade något om — ja, se ungdomen nu för
tiden!
Det var endast på det grånande håret man kunde
se, att Albert Sjöberg åldrades fortare än de andra
lotsarna. Kroppen höll sig säker och rak, och utåt till
omgav han sig med ett slags humoristiskt skimmer. Han
blev ännu mer älskad och uppburen på Tallholmen.
Sedan lotsålderman en vinternatt lämnat det jordiska i
ett svårt anfall av reumatisk feber, samlade sig
tall-holmsborna kring Albert Sjöberg. Han blev deras
hövding, s-om de ärade och dyrkade så mycket som det nu
passade med den egna värdigheten att visa.
Mycket gjorde det också till, att majoren icke
försummade något tillfälle att skryta för tallholmarna hur
fint det gick för Sjöbergs pojke. Han, som jag läste
upp i studenten! Han har redan blivit ordinarie
kammarskrivare på några år. Det talas redan om att han
skall bli kontrollör. Ni skall se han slutar som
generaldirektör. Finfin pojke! Jag såg honom i sta’n sist.
Ni kommer inte att känna igen honom.
De sista somrarna hade Georg legat ute på
Tallholmen några veckor. Det bestyrkte majorens uttalanden.
Georg hade till det yttre övergått till en annan
samhällsklass. Han förde sig på ett annat sätt än lotsarna.
Han hade blivit en smula stelare, fast han fortfarande
var lika vänlig som förr mot tallholmarna och klappade
de gamla gummorna i ryggen. Det var mest ansiktet,
som förändrats på honom. Han, som förr alltid sett
brun och frisk ut med ett par präktiga, klara ögon,
hade nu fått en blek innesittarfärg. Blicken hade
blivit inåtvänd och grubblande. Han såg precis ut som
den tiden, när han stormläste som värst för majoren.
Den korta tid Georg var ute på Tallholmen höllo
far, son, dotter och majoren troget ihop. De seglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
