Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elvira anförtrodde fadern, att hon nog tyckte, att
Georg blivit en helt annan människa. Bittrare, hårdare.
»Han kanske är kär», skämtade mästerlotsen.
»Jag tror, vet du, far, att han aldrig glömmer mor
och hur hon slöt.»
»Det gör ingen av oss, tänker jag.»
På det viset återfördes mästerlotsens tankar ofta
genom allehanda tillfälligheter till hustrun och hennes
sorgliga slut. I Elvira hade han dock både tröst och
hjälp. Inte tycktes hon vilja gifta sig heller. När
mästerlotsen någon gång frågade dottern, om hon inte
snart skulle tänka på att sätta bo, fick han alltid till
svar, att det icke brådskade. Hon tänkte se sig noga
för. Man borde allt akta sig för karlarna. De voro
några mycket fula fiskar.
Mästerlotsen undrade om det på senaste tiden varit
någonting mellan den äldre av bröderna Brinkman och
henne. Han visste, att Brinkmännerna kommit över
flera gånger den senaste sommaren, när Solöbadens
ägare, ingenjör Herbert Åberg, gav stora fester för att
få sommargästerna att försvära sig till Solöbaden även
för nästa år. Gabriel Brinkman berättades i synnerhet
ha slagit för Elvira.
Mästerlotsen ansåg det inte otroligt. Han mindes
gott, att han varnade Elvira för flera år tillbaka, när
hon kom hem fram på morgonsidan. Kanske den där
fulingen börjat lägga an på flickan igen. Då fick man
allt se upp. Båda bröderna Brinkman hade dåligt rykte
i skärgården, även om den äldstes var mer stadgat i
fråga om dålighet. De mest invigda framkastade gärna
en antydan om att äpplena inte faller långt från
trädet, en gammal fras, som hälsades med ett
igenkännande och förstående småleende.
Det gamla trädet, som lämnade så sorglig frukt i
skärgården, var Gustaf Brinkman. Alla visste, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
