- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
218

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Brinkmans söner, Gabriel och Josef, dessa
sköna frukter på en gammal svensk äppelträdsstam,
besvärade icke fadern med sitt sällskap. De föraktade
honom djupt. Endast när de behövde pungslå honom,
visade de intresse för hans malätna tillvaro. Alltid
funno de något, som kunde göras pengar av. De rotade
i dunkla skrubbar och fullproppade mörka vindskontor
högst uppe under taket på Grönnö gård. De släpade
fram i dagsljuset kosteliga ting, bokluntor i
maskstungna läderband med gulnade blad och
messingspär-mar, tennljusstakar, gammalt glas och porslin,
trästånkor och allt möjligt skräp av sidenbitar, kläder,
klänningar, sporrar och remtyg. Allt gjordes till pengar.

Nu fanns det knappt mer än dödsuret kvar på
vinden. Men det tickade och gnagde inne i stockarna. En
gång lyckades Gustaf Brinkman, trots sina krämpor,
ta sig upp på vinden för att se på styggelsen efter
sönernas plundringar. Han gjorde aldrig om det. Så
avgnagt var allt.

Det heligaste Gustaf Brinkman ägde, hade han inlåst
i stora ekskåpet i sitt eget rum. Där funnos spillrorna
av ättens vapensamling, från gamla ryttarpistoler
sedan trettioåriga kriget upp till nyaste mausergeväret.
Näst kvinnor voro vapen Gustaf Brinkmans stora
passion. Nu när kvinnorna av naturliga skäl icke längre
kommo inom räckhåll för honom, tillväxte
vapenpassionen. Sönerna fräste jämt över att fadern använde
varje slant, som blev över, på den där förbaskade
smörjan i ekskåpet. Gubben gapskrattade dem mitt i
ansiktet. Sköt ert ni, jag sköter nog mitt! Bråkar ni får
ni ett skott i ändan!

När sönerna skulle ut på jaktfärder efter säl eller
sjöfågel, kom det annat ljud i pipan. Då blevo sönerna
så söta och honungslena i mun och tiggde och bådo
fadern om att få låna gevär. Ibland lyckades det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free